Sverige är synonymt med trä. Från luften kan man knappt urskilja mindre samhällen bland alla träd. Den största delen av timret går till sågverk, där det sågas eller hyvlas till plankor för byggindustrins behov. Tidigare var detta en småskalig industri – de små röda stugorna är för Sverige vad skyskraporna är för USA – men numera siktar industrin på stora byggprojekt och massproduktion. Enligt Träbyggnadskansliet, som främjar träbyggande i Sverige, byggs i dag 10–15 procent av alla nya flervåningshus i trä, och andelen ökar för varje år.
Från ett ekologiskt perspektiv är detta givetvis klokt – trä är en både förnyelsebar och återvinningsbar resurs. Men trä är klokt också ur ett arkitektoniskt perspektiv, åtminstone att döma av det stora antalet träbyggnadsprojekt på arkitekternas ritbord.
De mest personliga byggnadsexemplen återfinns i småskaliga projekt – i privata hus och fritidshus och med moderna tolkningar av traditionella byggtekniker. Men numera är också storskaliga projekt med och bryter ny mark. Den folkliga arkitekturen har fått sällskap av ett mer high tech-betonat synsätt, och flera lokala myndigheter har gjort sig kända genom träbyggande. Att man i skogsrika områden bygger största delen av alla större konstruktioner i trä är knappast någon överraskning, men nu är också huvudstaden Stockholm på väg att sälla sig till skaran. Genom att blicka bakåt leder arkitekterna i Sverige utvecklingen framåt.
Arrangör är Sveriges Arkitekter i samarbete med Svenska Institutet.
Medverkande i utställningen
Naturum Laponia
Besökscentret för Laponias natur- och kulturreservat i norra Sverige uppfördes 2014, efter att Wingårdhs 2009 vunnit en arkitekttävling om dess utformning. Lappland är ett vidsträckt område (till ytan större än till exempel Cypern eller Puerto Rico) i det svenska höglandet där den samiska befolkningen har levt sedan urminnes tider. Landskapet bär spår av långa och hårda vintrar även under den korta, vackra sommaren. Och huset, vars cirkulära form skapats av staplade timmerbalkar, kommer precis som landskapet att med tiden formas av platsens majestätiska naturförhållanden.
Byggnaden minner om de rundade former som kännetecknar den lokala arkitekturen. Formen är också anpassad till det stora antal renhjordar som vallas förbi nära byggnaden, och omsluter den. Den glasövertäckta gårdsplanen fungerar på vintern som en snöficka. Den fylls med snö som sakta smälter under våren och blir insidans stora attraktion, där sedimenten av alla snöfall kan beskådas. Kraftiga bjälkar av furu täcker fasaden och ser till att den omgivande naturen är del av husets uttryck.
Besökscentret berättar historien om den samiska kulturen, samtidigt som det är en destination för besökare till närliggande naturreservat och nationalparker.
Naturum Laponia är en del av ett nationellt program och har beställts av lokala kommuner, Naturvårdsverket och Laponiatjuottjudus, den organisation som ansvarar för att vårda och bevara samiska kulturarvsplatser i svenska Laponia.
Aula Medica, Karolinska Institutet
Wingårdhs
Byggnadens placering reflekterar dess betydelse både på ett akademiskt plan och som signaturbyggnad i stadsbilden. Aula Medica ligger längs huvudgatan och sticker ut över en gångväg som förbinder universitetet med sjukhuset bredvid. Dessa tre geometrier – gatan, den vinkelräta gångvägen och det V-formade auditoriet – kännetecknar planen för huset.
Några av de viktigaste faktorerna vid planeringen av aulan var dagsljus, effektivitet och en låg energiförbrukning. Byggnadens djärvaste visuella uttryck finns i den lutande fasaden, helt uppbyggd av plana glasrutor. Det triangulära mönster som helt omsluter byggnaden möjliggör den vridna, lutande formen. Olika typer av fönsterglas svarar mot krav på isolering, transparens och skugga utan att på- verka ett sammanhållet fasaduttryck. På insidan skapar ett ramverk av massivt trä en lika stark som enhetlig geometri. Ambitionen att skapa en nordisk känsla i byggnaden gjorde valet av granträ i såväl struktur som synliga ytskikt naturligt.
Själva aulan rymmer drygt 1000 platser och dominerar byggnaden, som även rymmer konferensytor, kontor och en fakultetsklubb. Dessa är placerade ovanpå aulan, något som möjliggjorts tack vare dess amfiteaterform och fackverkskonstruktion. Byggnadens utseende förändras med ljusets skiftningar och den byter skepnad beroende på vilken tid det är på dagen.
Villa N1
Villa N1 är ett sommarhus på västkusten som ligger i ett område som en gång var en populär semesterort men som nu mest har åretruntboende invånare. Formen för byggnaden, ett 190 kvadrat- meter stort enplanshus helt i trä, bygger på lokal byggnadstradition och har lånat uttryck från äldre lador i området, kända för sin liggande fasadpanel.
Villa N1 består av fem sammankopplade pavil- jongliknande volymer. Rummen är organiserade i sekvens - gemensamma utrymmen centralt och sovrummen i vardera änden av dem. Även om huset inspirerats av äldre lador är uttrycket mer modernt. Målet var att skapa en byggnad rotad i lokal historia men med ett formspråk av idag.
Detta syns särskilt tydligt i husets inre där arkitektu- ren skapar rytm genom att leka med djupet i varje volym. Arkitekturen följer platsens sluttande topo- grafi som till viss del syns i såväl plan som sektion – i husets västra del ligger barnens lekrum och huvudsovrummet på en lägre nivå än övriga rum.
I och med lokal tradition var träfasad ett naturligt val för huset, lika naturligt var valet av olika mate- rial i husets inre. Ett stramt, renodlat arkitektoniskt uttryck gör det möjligt att interiört arbeta med olika material. Huvudbadrummet är till exempel helt gjort I Carraramarmor. Målet var att skapa en skarp kontrast till träfasadens enkelhet – som insidan av ett smyckeskrin. Hallen och alla gemensamma ytor har stengolv i Pietra Serena, som även fortsätter utomhus och när skjutdörrarna öppnas förbinds inre och yttre rum till en helhet.
Strandparken
Wingårdhs
Sundbyberg är en av Stockholms läns snabbast växande kommuner. Folkhem, ett byggbolag som tidigare arbetat mest med mindre projekt, ville här bygga Sveriges största bostadshus – helt i trä. Tillsammans med tillverkaren Martinsons utvecklades ett byggsystem som övertygade alla om att det var möjligt att med hjälp av prefabricerade träelement och moduler skapa höga träbyggnader.
De prefabricerade träelementen anlände till bygget klädda med fasadspån i kanadensiskt cederträ. Huset monterades under ett tillfälligt tak, vilket gjorde byggarbetsplatsen varm, torr och bekväm. Då byggelement i kors-laminerat virke (KL-trä) är mycket lätta jämfört med betong, måste husets vind förankras i grunden. Fasadens cederspån blir grå med tiden, då träet åldras. Denna grånande pro- cess kommer inte att ske helt jämt över byggnaden och därför valdes fasadspån i ceder då det ger en naturlig variation, utan stora krav på underhåll.
Byggnaderna har fått stor uppmärksamhet och prisbelönats för en byggteknik som är lika framåt- strävande som den är förankrad i traditionella och beprövade metoder.
Det finns också en dualitet i arkitekturen, där kombinationen av trä, glas och balkonger står för det samtida, medan dess nästan ikoniska rena ”hus”-form, som refererar till svensk efterkrigsarki- tektur, är mer konventionell. Ett så litet koldioxid- avtryck som möjligt är en viktig avvägning för såväl byggare och träindustri som för samhället i stort.
Tellus Förskola
Tham & Videgård Arkitekter
Placerad på gränsen mellan ett skogsparti och
ett tidigare industriområde som förtätats med
nya bostäder fungerar förskolan Tellus som en förmedlande länk mellan olika skalor och sammanhang. En halvöppen gård bildar ett första yttre rum och uppsamlingsplats för barn och föräldrar. Den rundade planen lockar till rörelse och genererar både exteriöra och interiöra rum med egen karaktär. Med fritt placerade fönster i olika höjd är ljusföring och utblickar anpassade även till barnens nivå och ökar kontakten med lekytorna på gården och skogen utanför.
Planlösningen har utvecklats efter en serie samtal med förskolans personal, och verksamhetens inriktning med inspiration från bla Reggio Emilia pedagogik. Resultatet är en ny rumslig ordning där ett stort sammanhängande och
fritt format centralrum ger plats för aktiviteter och projektstationer där de sex barngrupperna kan samverka kring olika teman. Det centrala rummet kompletteras med mindre rum för färg- och vattenlek och varje barngrupp har dessutom tillgång till ett mindre avskilt rum för samling, lugnare lek och vila.
Exteriört har byggnaden en lockpanel av 50x50mm sågade lockläkt som passerar förbi vissa fönster vilket förstärker den svängda konturen och även minskar den direkta solinstrålningen och ger positiva effekter för energiförbrukningen. Förskolan uppfyller genomgående högt ställda krav på miljöhänsyn och energimål.
Skellefteå kulturhus
white arkitekter
Skellefteå kulturhus är stadens nya mötesplats, som ska rymma konst, uppträdanden och litteratur tillsammans med ett hotell i det som ska bli ett av världens högsta trähus. Här kombineras Skellefteås arv av att bygga i trä med den senaste ingenjörskonsten, vilket gjort projektet till en förebild inom hållbar design och konstruktion.
Den lokala träindustrin spelar en viktig roll i projektet och kompletteras med högteknologisk ingenjörskonst. Framstegen inom forskning och utveckling av material och att bygga i trä har banat väg för helt nya designmöjligheter. I samarbete med byggingenjören Florian Kosche har två olika konstruktionssystem utvecklats, ett för kulturhuset och ett för hotellet.
Skellefteå kulturhus hyllar skapandet och kraften bakom kreativa processer. Öppna ytor och generösa glasade partier möjliggör att hantverket bakom byggandet av scendekor visas upp, både för be- sökare och förbipasserande. Scenen är placerad centralt i byggnaden och utgör kulturhusets hjärta. Dessutom kan utställningar hängas vid entrén och på så sätt bjuda in alla och väcka intresse, oavsett om man brukar besöka gallerier eller inte.
Hotellet är placerat i det 20 våningar höga tornet som är uppbyggt av prefabricerade rumsmoduler i massivt trä med en korslimmat trästomme.
Den glasade fasaden möjliggör en milsvid utsikt över staden.
Fritidshus i Arboga
General Architecture
Den ”Röda ladan” är en svensk arketyp. Den representerar både en traditionell byggnadsstil och en stark anknytning till det svenska landskapet och landsbygden.
Det lilla sädesmagasin som vi stötte på, på landsbygden utanför Borlänge, var visserligen betydligt blygsammare både i gestaltning och i dimensioner, men det uttryckte ändå en liknande kompromisslöshet i sitt konstruktiva uttryck och fångade vår uppmärksamhet. Vi bestämde oss för att ta över sädesmagasinet, montera ned det, flytta det till en ny plats och förvandla det till ett fritidshus. Betongmurar gjutna på en bergknalle ersatte de lösa hörnstenarna, och därefter monterades stommen upp på nytt. Mellan 15:e och 16:e varvet placerades en ny regelstomme, för att tillåta en fullhög övervåning. Öppningar för fönster och dörrar togs upp i den gamla konstruktionen och i påbyggnaden. För upp- värmning såväl som matlagning installerades en enkel, traditionell vedspis I huset.
Det fascinerande med det enkla huset var den raffinerade och reducerade byggnadstekniken, där timrets karakteristiska kvaliteter optimerats. Projektet gjorde också att vi tvingadesatt ta upp frågor kring byggnadsstil och tradition: Hur kunde denna enkla konstruktion möta dagens byggnadsteknik, och hur skulle den passa in i en samtida arkitektonisk kontext? Vilka egenskaper har traditionella byggnadselement? Hur förhåller vi oss till de romantiska och pittoreska aspekterna av en byggnadstyp, som i fallet med den svenska “Röda ladan”? Projektet kan ses som ett resultat av dessa samtal och är på sätt och vis ett ifrågasättande av vår egen uppfattning om arkitektonisk tradition, tektonik och historia.
Stolen Unna
Monica Förster
Unna är en stapelbar stol med ett såväl mini malistiskt som mjukt och humanistiskt uttryck. Dess lätta konstruktion bygger på utsökt trähant verk, där elegant utförda fogar tillåter ett stadig sits och ett solitt, smyckat ryggstöd. Varje stol får ett eget uttryck genom Zanat’s snideritekniker.
Med inspiration från naturen har sniderimönstren moderniserats samtidigt som genuin trähantverk bevarats. Slutfinish är antingen naturligt eller betsat trä, vilket skapar ett samtida uttryck och ger ytter ligare möjligheter för ett individuellt uttryck i varje stol. En läderkudde kan appliceras som sittdyna, för ännu bättre komfort. Den 6 november 2017 listades Zanats träsnideritekniker på Unescos världs arvslista. Företaget arbetar med konceptet Corporate Social Responsibility och hållbarhet i stort.
Unna Chair vann Interior Innovation Award 2015
i Köln och samma år fick stolen Sveriges Arkitekters prestigefyllda pris Guldstolen.
Timmerhus
Gustav Appell Arkitektkonto
Det här fritidshuset ligger på en ö i skärgården norr om Stockholm. Familjen som beställde det längtade efter ett hus som var ”annorlunda”. De ville att huset skulle ha kvaliteter som de upplevde i äldre hus, som hemkänsla, värme och doften av trä.
Då vi ritade huset tittade vi på referenser från traditionella trähus i Sverige, bland annat timmerhus där stockar staplas till väggar, med knuttimrade hörn. Den vanligaste typologin från den tiden var att en gård bestod av flera mindre hus, ordnade runt en innergård.
Konceptet utvecklades från detta till ett hus med flera byggnadsvolymer i timmer, ordnade under ett gemensamt tak. Mellanrummen används som övergångar mellan inne- och uterum, vilket ger möjligheten att öppna upp huset, helt eller delvis, beroende på årstid och väder.
Ett timmerhus kräver skickliga hantverkare. Som tur var fann vi i norra Sverige en tillverkare av traditionella timmerhus. De tog till sig våra idéer och samarbetet resulterade i ett givande möte mellan traditionellt hantverk och samtida design.
Huset prefabricerades I tillverkarens verkstad. Stockarna formades i maskin, med manuell bearbetning av knutarna. Varje stock märktes med ett individuellt nummer, sattes samman till ett hus och togs sedan ned igen och transporterades till bygget. På en dryg vecka byggdes det sedan upp igen, på plats.
Det här är verkligen ett “organiskt hus”. Stockarna är profilerade med not och spont, och sedan staplade utan spikar, skruvar eller lim. Tätningen mellan stockarna är naturlig linull och väggarna innehåller varken syntetisk isolering, gipsskivor, plastfilm eller metallreglar. Ingen ytbehandling har använts, varken på inner- eller ytterväggar. Man upplever tydligt värme- och fukttrögheten i materialet. Inneklimatet blir häpnadsväckande bra, året om.
