Under Corona-pandemin fick vi förhålla oss till fysisk och social distansering som förändrade våra liv och rörelsemönster. Vad har det för inverkan på oss som individer och på samhället i stort? Hur använder vi våra gemensamma rum när fler aktiviteter måste ske hemma? Hur påverkar pandemin trångbodda hushåll och ensamhushåll? Var söker vi stöd, fysisk närhet, skydd och gemenskap? Genom en skuggstruktur och en möbleringsplan som leker med det rumsliga begreppet AVLU, innergård på turkiska, lyfts frågor kring gemensamma rum som mötesplats.
Genom Avlun, som består av handsydda kläder av byggväv, möjliggörs aktiviteter som kräver mer plats än vad interiören erbjuder. Avlun befinner sig mitt i mellan det privata hemmet och den offentliga gatan och bildar en intim utomhusplats, där kvaliteter från bägge platser blandas. Tvätt förknippas ofta med det privata, smutsiga, osynliga och ofta repetitiva hemarbete som till stor del tillskrivs kvinnor. I tider av separation söker vi platser för fysisk närhet, skydd och gemenskap. Genom att hänga ut tvätten i det offentliga skapas en igenkänningsbar mötesplats för närvaro.
Avlun skapades i en kollektiv process med lokala kvinno- och odlingsgrupper aktiva i Tensta ochstrukturen är utformad för att bli ett återkommande inslag under flera år.
Kalabalik
Kalabalik är en arkitektur- och konststudio bestående av Ays Alayat, Martina Garreta Cano och Vilde Stampe. Ordet Kalabalik finns på både turkiska och svenska. På svenska betyder ordet kaos, uppståndelse eller tumult. På turkiska har ordet en helt annan betydelse; fullt med folk, trångt eller fullsatt. Som grupp leker dem ofta med både ord och platsers varierande funktion i olika kontexter.
