Barns rätt till lek

Två barn sitter på en liggande trädstock i en park och barn i bakgrunden leker på lekställningar.

Barnkonventionen

FN:s konvention om barnets rättigheter, populärt kallad barnkonventionen, är ett rättsligt bindande internationellt avtal. I konventionen slås det fast att barn är självständiga individer med rättigheter, inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar. Samtidigt poängteras att barn är i behov av vuxnas skydd och omvårdnad. Konventionen innehåller 54 artiklar som alla är lika viktiga och som tillsammans utgör en helhet. Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling 1989 och blev en del av den svenska lagstiftningen 2020. Barnkonventionen är formulerad så att den gäller alla barn i världen. Det krävs att varje land tolkar och skapar rättspraxis kring artiklarna om skrivningarna ska få genomslag och göra skillnad.

Barnkonventionen kan vara en ingång för dem som planerar staden. Barns rättigheter till goda platser för lek har hittills inte varit ett argument i debatt om stadsbyggnadsideal och förtätning. Istället betraktas barns behov av utrymme ofta som ett särintresse som läggs till när andra planeringsförutsättningar tillgodosetts. Trafik och parkering ges exempelvis oftast högre prioritet än att barn får en sammanhängande och trygg väg från bostad till skola.

När platser för barn planeras och utformas är artikel 12 och 31 särskilt intressanta. I artikel 12 beskrivs barns rätt att bilda sig en egen uppfattning, att fritt uttrycka sina åsikter och att bli lyssnade på utifrån sin ålder och mognad. Artikel 31 har ofta kallats den bortglömda artikeln. I den uttrycks barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till barnets ålder. Barnet har också rätt att delta i det kulturella och konstnärliga livet.

Regeringen är skyldig att rapportera till Barnrättskommittén i Geneve hur genomförandet av barnkonventionen fortskrider. I Sverige ligger det myndighetsuppdraget hos Barnombudsmannen. Barnrättskommittén publicerar även så kallade ”allmänna kommentarer” som hjälp att tolka artiklarna i barnkonventionen.

Barnkonventionen säger ingenting om platsen för lek. Men med den kunskap vi har om de fysiska och psykiska vinster som följer av att vistas utomhus bör lekmiljöer i det fria prioriteras. Vilket stöd barnkonventionens artikel 31 och allmänna kommentar 17 kan ge till samhällsplanerare i deras arbete med att forma barnvänliga städer återstår att se. Prejudicerande rättsfall kommer i framtiden att visa hur barnets rättigheter till lek vägs mot andra intressen. Lekplatser och barns behov av lek styrs av flera olika lagstiftningar men också av styrdokument på lokal nivå.

Fördjupning

Barnombudsmannen – Barnkonventionen
Boverket – Lagar och andra regler som påverkar barns och ungas fysiska skol- och förskolemiljöer

Hur beskriver FN lek?

Som stöd för tolkning av artikel 31 har Barnrättskommittén publicerat en så kallad allmän kommentar nr 17. I den beskriver Barnrättskommittén lekens fria väsen och framhåller lekens betydelse för varje barn. Sammanfattat beskrivs lek så här:

"Barns lek omfattar alla beteenden, aktiviteter eller processer som initieras, kontrolleras och struktureras av barnen själva. Lek äger rum närhelst och var helst tillfälle ges. Omvårdare kan bidra till skapandet av miljöer där lek äger rum, men lekandet i sig självt är inte obligatoriskt, utan drivs av inneboende motivation och utförs för sin egen skull snarare än som ett medel att nå ett mål. Lek innefattar självbestämmande samt fysisk, psykisk eller emotionell aktivitet, och kan ta sig oräkneliga former, antingen i grupp eller individuellt. Dessa former förändras och anpassas under barndomens gång. Nyckel egenskaperna i lek är nöje, ovisshet, utmaning, flexibilitet och ickeproduktivitet. Tillsammans bidrar dessa faktorer till njutningen i leken och därmed till motivationen att fortsätta leka. Lek anses ofta inte vara nödvändig, men kommittén framhåller återigen att det är en grundläggande och livsviktig dimension av barndomens nöje, samt en avgörande del av den fysiska, sociala, kognitiva, emotionella och andliga utvecklingen."

Artikel 12 & 31

För barns lek är artiklarna 12 och 31 i barnkonventionen särskilt viktiga.

Artikel 12:

Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i för hållande till barnets ålder och mognad.

Artikel 13:

Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till barnets ålder och rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet.
Konventionsstaterna ska respektera och främja barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet och ska upp muntra tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter till kulturell och konstnärlig verksamhet samt rekreations och fritidsverksamhet.

Fördjupning

Barnombudsmannen – Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 17 (2013) om Barnets rätt till vila, fritid, lek och rekreation samt till det kulturella och konstnärliga livet (art. 31)