Fri entré

Egnahemsfabriken

→ Antal anställda: 5 heltider samt 5-10 praktikanter, konsulter & personer i arbetsträning
→ Antal medlemmar: drygt 350
→ Grundat: 2018
→ Kontor: Beläget på en lantgård som vi hyr av Tjörns kommun på Rödgårdarnas väg 9 i Svanvik på Tjörn, vi växlar mellan kontor i Vita Huset (gårdens gamla bostadshus) och att sitta i det orangeri vi byggt på platsen.

egnahemsfabriken.se
@egnahemsfabriken

Beskriv ert kontor i korthet
Vi är ett tvärdisciplinärt kooperativ som består av arkitekter, snickare, landskapsarkitekter, trädgårdsmästare, byggpedagoger med flera. Kärnan i vår verksamhet är att vi ritar och bygger hus tillsammans med och åt våra medlemmar. Hus som vi sedan även uppför tillsammans. Vi arbetar även mycket med olika forsknings- och innovationsprojekt, utbildningar, utveckling av plattformar för omställning och landsbygdsutveckling, samt projektlotsning av byggemenskaper och lokala utvecklingsgrupper.

Varför har ni valt att bygga i egen regi?
Det är en direkt följd av att vi designar hus tillsammans med våra medlemmar. När vi respekterar och värdesätter att ta del av varandras kunskaper och att lösa uppgifter tillsammans, så är byggandet ofrånkomligen en del av designen. Själva byggandet som sådant är den kanske mest spännande fasen av en byggnads liv, det är en process där en byggnad kan bli en effektiv social mötesplats på en annan ledd och med en annan intensitet än under brukningsfasen. För oss arkitekter är det utvecklande både mänskligt och yrkesmässigt att kunna vara med hela vägen, i vissa skeden som experter och designers, i andra skeden som medverkande. Processen är i själva verket själva verket

Hur brukar ni arbeta som kontor?
Det beror på typen av projekt. Men om vi tar ett typiskt husbygge, då det handlar om enfamiljsbostäder, brukar vi börja med en skiss som vi gör tillsammans med medlemmen där ofta både arkitekter och snickare deltar. Ibland arbetar vi i studiecirkelformat och med vår medskapande designmetod som grund för processen. Vi tar därefter fram bearbetade förslag och de handlingar som behövs. Detaljer brukar vi diskutera och vid behov rita på tillsammans och i övrigt löser vi frågor i en daglig dialog som är enkel att få till när vi jobbar på samma ställe.

Hur vill ni arbeta framöver? 
Vi eftersträvar att använda samma metoder för deltagande i design och byggnation till att även bygga små flerbostadshus och kvarter med samma principer som vi idag bygger enskilda hus, dvs med ett nära samarbete mellan arkitekter och snickare och med en ritprocess där de blivande boende är med både i framtagandet av ritningarna, formandet av projektet och i byggnationen. Att arbeta med självbyggeri i flerbostadshusprojekten är knepigt idag med tanke på hur regler för byggen och byggarbetsplatser är utformade, här behöver en utveckling ske.

Hur ser ni på arkitektens roll i byggprocessen i Sverige idag?
Vi tycker det är väldigt synd att arkitekterna har fått en roll där man har tämligen liten påverkan på innehållet, helheten och kvalitén på det som byggs. Man kan se att arkitektens roll är väldigt annorlunda exempelvis i Danmark, medan i Sverige är det byggherrarna som har makten och de dominerande byggaktörerna är dessutom väldigt storskaliga. Även arkitektkontoren blir större och större och blir därmed mer av konsultföretag som har behov av att sälja många timmar, än värderingsdrivna verksamheter med egna mål och ambitioner.

Hur skulle ni vilja se arkitektrollen utvecklas framöver? 
Vi skulle gärna se att det blev fler kooperativ i Sverige, som inte har som mål att göra vinst utan som finns till för att uppfylla de mål man har om t.ex. hållbart byggande eller lokal utveckling. Med fördel består de kooperativen inte bara av arkitekter utan även av andra professioner som till exempel processledare, programmerare fotografer, journalister, trädgårdsmästare och snickare- som hos oss. Detta kan man exempelvis se i Tyskland där även bo- och byggemenskaper är en större del av arkitekternas beställare. Vi skulle även gärna se fler arkitektkontor på landsbygden och i mindre samhällen. Kompetenser som behövs är bl.a. kunskap om hur man finansierar ett projekt, hur man leder en process och hur man arbetar med gruppens demokratiska struktur.

Vad tror ni om arkitektuppdraget som affärsmodell – behöver det utvecklas eller kompletteras?
Vi behöver ta en helt annan roll och framförallt visa kommunerna att mindre byggföretag i kombination med mindre arkitektkontor vill och kan ta en roll för att hjälpa kommunerna att nå ambitioner om social hållbarhet och i att uppfylla målen i Agenda 2030! Kommunerna har fastnat lite i siffror om att bygga väldigt många bostäder varje år och behöver fundera mer på hur de kan bygga hållbara bostäder som uppskattas och står i många år och som dessutom kan bebos av grupper som inte har mycket pengar på banken- annars blir det dyrt för staden/samhället i längden!

Finns det något ni tror att staden/samhället kan göra annorlunda för att främja bättre byggprocesser?
Markanvisningar på kvalité och sociala hållbarhetskriterier (som i t.ex. Tyskland och Wien). Samhället behöver bli bättre på att underlätta för småskaliga aktörer och att jobba med små projektskalor och många projekt istället för att hela tiden gå i riktning mot större och större.

Husebybergen

→ Påbörjades: våren 2021 (projektidé formulerades)
→ Startgrupp formerad: våren 2022
→ Byggstart: Sommaren 2023
→ Inflytt: Våren 2024
→ Omfattning (i SEK och M2) SEK: 25 Miljoner kr  KVM: cirka 1100 kvm BOA
→ Team från Egnahemsfabriken: Tinna Harling - Projektledare, Erik Berg -arkitekt/ansvarig finansiering, Martin Toomingas och Ben Bushill - Byggledare/snickare, Anna Berglund & John Areblad -  dokumentation, Jenny Stenberg - GU (Aktionsforskning), Ida Karestrand - landskapsarkitekt, Anton Axell & Lara Cognard - arkitektstuderande/praktikanter
→ ​​Projektpartners: Kristoffer Lüthi, Ekobanken, Ylva Lundkvist-Fridh & Jan Svensson, Mikrofonden, John Helmfridsson, Föreningen för byggemenskaper, Klara Sjögren-Holtz och Charlotte Brännström, Orust kommun ▨Annan experthjälp: MEXL - Kalkyler för väg- och VA

_____________

Vad handlar projektet om?
Att ha ett tryggt hem är fundamentet för människors självständighet, trygghet och hälsa. Hemmet är en plats för återhämtning och för att vara en rotad del av ett socialt sammanhang. Men på grund av dagens höga kostnader är det egna hemmet en ouppnåelig dröm för många. Egnahem för alla är ett samlat egnahemsområde som genomförs i en gränsöverskridande samverkan mellan civilsamhälle, bank och kommun, med civilsamhället som motor. Projektet syftar till att ge fler människor en en väg till eget hem genom eget arbete.

Hur inleddes projektet?
Vi har alltsedan vi startade Egnahemsfabriken haft klart för oss att det som behövs för att ta nästa steg för ett organiserat tillsammansbyggande är att få till ett samlat område där amatörer och professionella kan bygga hus och samhälle tillsammans, med tillgång till goda stödjande förutsättningar runt omkring. Först i ett samlat område blir det möjligt att arbeta uthålligt med systematiska lösningar på utmaningarna kring finansiering, markförsörjning och dedikerade stödstrukturer för tillsammansbyggandet. Och först i ett samlat område blir den sociala grupprocessen viktigare än relationen med en enskild klient.

Chansen att göra detta växte fram i en dialog med Orust kommun som gav oss möjligheten att planera för nya bostäder som ska uppföras i ett tillsammansbygge i ett samlat egnahemsområde i Husebybergen i Ellös. I samarbete med kommunen, Föreningen för Byggemenskaper, Göteborgs Universitet, Ekobanken och Mikrofonden skrev vi en ansökan till Vinnova som beviljade projekt­et innovationsmedel. Totalt omfattar området ett 20-tal byggrätter för bostäder samt gemensamma ytor. Vi arbetar inom ramen för en sedan tidigare existerande detaljplan.

Hur strukturerade ni processen?
Vi fick beslut om innovationsmedel i oktober 2021 och vi startade upp projektet den 1 november samma år. Under våren 2022 har vi arbetat med flera arbetspaket som handlat om planering och utformning av området,  kalkylering och utredningar samt utveckling av finansieringslösningar tillsammans med projektets partners i den sociala finanssektorn.

Vi har rekryterat och satt igång en startgrupp bestående av ungefär hälften av de blivande boende. Under hösten leder vi startgruppen genom arbetet med områdets utformning och utformningen av enskilda hus genom workshops, studieresa och gemensamma byggaktiviteter.

Hur har processen skilt sig från processen i ett konventionellt uppdrag? 
Vi arbetar hela tiden med fokus på social mobilisering och deltagande. Den här processen har på det viset mer drag av folkrörelseorganisering och folkbildning än av ett typiskt arkitektarbete.

Lite pretentiöst formulerat kan man säga att en viktig del av vårt designarbete handlar om att designa processerna för gruppen och att designa gruppens sammansättning för att ge rätt förutsättningar för en positiv social dynamik bland deltagarna. Och därefter handlar det om det som är kärnan i att framgångsrikt organisera människor i gemensamt arbete för gemensamma mål: att etablera förtroende och tillit, att skapa en delad och uppskattad målbild, att lyssna, förklara, resonera och utbilda, att aktivt odla relationer; att handleda och uppmuntra, att ge akt på härskartekniker och värna klimatet i gruppen. Det är allt detta som i socialt byggande i slutändan resulterar i god form och hållbara uppskattade livsmiljöer.

Hela processen igenom för vi samtal med deltagarna om utformningen av deras hus, hem och tomter. I en del fall enskilt och i en del fall i grupp, med vår medskapande designprocess som grund. Succesivt blir deltagarna mer på det klara med hur de vill ha det och husen får sin form i takt med att gruppen växer ihop med varandra, med platsen och med målsättningarna. I takt med att deltagarna förvärvar fler praktiska erfarenheter genom att delta i byggaktiviteter blir de mer realistiska i sina idéer, men också modigare i sina tankar. De växer, kulturen växer. Och ur det växer den byggda miljön.

I den här typen av projekt kan man alltså säga att processen som sådan är det primära och att vi som arkitekter tar ett steg tillbaka från en del av arkitekturens hårdvara (byggnaderna och ritningarna) för att istället fokusera mer på dess mjukvara (människorna och det sociala samspelet).

Hur strukturerades projektet finansiellt?
De finansiella lösningarna är en utmaning i alla former av socialt byggande och en avgörande tröskel för små aktörer som bygger i egen regi. Ofta är det här goda idéer knäcks.

I Egnahem för alla har samarbetet med aktörer inom social finansiering varit en del av projektet från start. Ekobanken och Mikrofonden arbetar aktivt med att hitta finansieringslösningar både för området i stort och för de enskilda egnahemsbyggarnas projekt – många av medlemmarna som ska bygga har mycket begränsad ekonomi.

Ekobanken är en värderingsburen bank som utklassar övriga banker i Fair Finance Guide, Mikrofonden är ett finansiellt institut som syr ihop finansieringslösningar för verksamheter inom social ekonomi.

Viktigt för att sätta igång projektet har varit innovationsmedel från Vinnova, genom utlysningen ”Civilsamhällets innovativa lösningar för ett hållbart samhälle”.

Den totala projektutvecklingskostnaden (exkl. enskilda bostäderna) är beräknad till cirka 11 miljoner kronor, för att klara vår andel av eget kapital i detta har vi bildat ett Lokalt Utvecklingsbolag – Bygdenyttan Tjörn AB som tar upp lån och insatser från boende på Tjörn och Orust. Bygdenyttan är, hoppas vi, ett embryo till civilsamhällets egen allmännytta på våra öar.

Hur byggde ni upp ert team, och förändrades det under arbetets gång?
På Egnahemsfabriken leds arbetet av en liten projektgrupp bestående av sex personer – två arkitekter och tillika projektledare, en snickare, en landskapsarkitekt, en kommunikatör och en aktionsforskare. Projektgruppen har även med praktikanter som medverkar i olika delar. Den interna projektgruppen arbetar i sin tur gentemot en bredare projektgrupp där våra andra partners medverkar. I denna ingår representanter från Orust kommun, Ekobanken, Mikrofonden och Föreningen för byggemenskaper.

En tredje del av ”teamet” är alla medverkande i egnahemsföreningen – egnahemsbyggarna som skall bygga och bo i området. Under 2022 är dessa organiserade i form av en startgrupp. Sammansättningen av startgruppen har varit en av våra viktigaste uppgifter för att ge projektet goda förutsättningar. Startgruppen hade fler sökande än platser och vi tillämpade fyra transparent kommunicerade principer för urvalet av deltagare. Längs resans gång ordnar vi aktiviteter som involverar andra vilket förändrar teamets sammansättning, under våren 2022 har vi genomfört en workshop för att utforma områdets gemensamhetshus tillsammans, samt tre veckors byggläger. Här har många fler bidragit som volontärer och medverkande.

Hur upplevde ni i det här projektet riskerna som kom av en annorlunda byggprocess?
Det finns många risker i denna typ av byggande – som i allt byggande. Det är därför byggsektorn med dess finansiella partners tenderar att agera konservativt i förhållande till innovation. I detta fallet finns det en stor önskan från deltagarna på olika innovationskomponenter. Riskerna det innebär behöver hanteras genom tydlig kommunikation. Vårt sätt att hantera risk, är att vända oss till våra medlemmar när det är tufft. Vi drar nytta av att vi är förankrade hos människor i vårt lokalsamhälle och kan ”aktivera den reserven” i olika lägen. Det gör att vi kan mobilisera både volontärer, ambassadörer, borgensåtaganden och lån när/om så kan behövas.

I själva byggandet arbetar vi aktivt med att säkerställa kvalitet genom våra utbildningar och momentintroduktioner och genom en modell där vi stöttar självbyggare med rådgivning på plats och kvalitetskontroller löpande.

På vilka sätt möjliggjorde den annorlunda processen en annan arkitektur?
Genom medskapande design och socialt byggande formas byggda miljöer som i högre grad speglar deltagarnas faktiska behov och längtan, snarare än det som byggprofessionen och arkitektskrået tror och anser att människor ”ska ha”. Sammantaget innebär det hus och miljöer som blir både fulare och vackrare - men alltid mer grundade i livet, mer sammanlänkade med sina invånare, mer älskade med sina imperfektheter och personligheter – och därmed mer hållbara.

I detta sammanhanget kan nya normer etableras som gör det lättare att välja att bo i mer småskaliga bostäder, att bygga och bo enklare…

I detta sammanhang av en grupp som bygger ett egnahemsområde tillsammans, kan nya normer etableras som gör det lättare (dvs mindre stigmatiserat) att välja att bo i mer småskaliga bostäder, att bygga och bo enklare, att använda mer återbruk i byggnationen, att släppa på vissa estetiska tvångströjor och att utforska andra riktningar. Själva byggprocessens öppna form ger också möjligheter till stigfinnande och mycket successiv design längs vägen. Form som blir svar på känslor och omständigheter och tillgängliga material. Tillfälligheternas och tillgänglighetens estetik.

Var har ni upplevt friktion när ni frångått en vanlig process?
Friktion finns åt alla håll i hela processen - det hör till. Vår uppgift är inte att hitta vägen med minst glidmotstånd, utan att finna den väg som kan leda längst åt det håll vi vill, och behöver, gå för att få till ett samhällsbygge för omställning och delaktighet. Den vägen leder oundvikligen längs passager med hög friktion. Friktionen i detta fall kan grovt delas in i tre slag: inom projektet, mellan projektet och omgivningen och friktion mot rådande regelverk och praxis.

I gruppen finns det i socialt byggande alltid inbyggt friktionskällor. Deltagare skaver mot varandra och vill åt olika håll, olika målbilder, etc. Den friktionen hanterar vi genom att arbeta mycket med kommunikationen, att hela tiden vara vaksamma på kultur och klimat i gruppen, att göra alla aktiviteter till tillfällen av lärande och umgänge med god mat och samtal. Vi lär även känna varandra genom att bygga- och även äta- tillsammans. Det är viktiga delar av vår metod.

Friktionen mot omgivningen handlar också i hög grad om kommunikation. En erfarenhet är att det är stor skillnad mellan att ha med sig tjänstemän på kommunen och att även lyckas hålla politikerna uppdaterade. Vi jobbar därför så aktivt vi förmår med att informera även politiken.

I regelverk och byggnormer finns annan friktion som är en av projektets uppgifter att möta, hantera och i vissa fall även försöka utmana. Då många vill bygga och bo mindre i området stöter detta på patrull i form av byggnormer kring storlekar och funktioner som måste ingå i en friliggande bostad. Kan man komma ifrån att ha egen dusch och istället dela duschen i ett gemensamt hus och ändå räkna det som en permanentbostad? Inte enligt regelverket, men önskan hos deltagarna att få göra sådana lösningar är stora som en del av ett sätt att bygga och bo enklare och billigare.

Fanns något i styrdokumenten  – eller samarbetet med staden/kommunen – som var särskilt utmanande eller tacksamt?
Väldigt tacksamt är att vi har samarbetat med Orust kommun sedan innan genom projektet Divercity. Orust kommun har en uttalad vilja att stötta olika former av Socialt byggande, som självbyggeri och byggemenskaper. I kommunen finns även ett etablerat samarbete över förvaltningsgränserna, vilket underlättar i ett samarbete med externa aktörer och särskilt i ett innovationsprojekt som Egnahem för alla. Och även att kommunen är intresserade av att pröva verktyget tomträtt. Kommunen ser att de med detta projekt kan möjliggöra bostäder för andra typer av personer, som inte vanligtvis har så lätt att hitta en bostad.