I utställningen Understory tar hon undersökandet av naturen hela vägen tillbaka till barndomens magiska upplevelser av den, samtidigt som hon kommenterar på vilket sätt vi möter och behandlar naturen idag. Uppväxten på en bondgård vid Söderåsens slut i nordvästra Skåne har starkt präglat hennes förhållningssätt till material och form.
– Det har jag använt mig av i utställningen, jag har grävt djupt i vilka referenser som påverkat mig. Utställningen baseras på ett minne från min barndom, en plats som jag gick till för att vara mitt i naturen och uppleva grönska, vatten, insekter och djur. Och för att få vara i min egen värld.
När hon fördjupade sig i barndomens upplevelse av en plats som i dag inte längre finns kvar blev det också mer och mer tydligt hur viktigt det vilda och naturliga i en skog är. Hur naturen måste få vara just natur och hur människans syn på den som någonting som ska tyglas och utnyttjas inte håller i längden. Den naturliga skogen behövs, inte bara för ekosystemets skull utan som en symbol för mångfald.
– Den plats jag inspirerats av har idag fyllts med planterad granskog, något som inte gynnar den mångfald av växter och insekter som fanns där innan. Det finns stora områden runt Söderåsen som är skyddade men vi har idag urskogar i andra delar av landet som hotas av avverkning trots att de ägs och ska skyddas av staten. Vi måste också ha ett långsiktigt hållbart skogsbruk som inte bara fokuserar på snabbväxande gran utan med mer blandad skog med lövträd, det är bättre för mångfalden och till exempel tåligare mot stormar. För visst vill vi kunna tillverka möbler i svenskt trä i framtiden?
Barndomens plats, i gränsen mellan skog och äng, medförde ett lugn och en frihetskänsla som i så koncentrerad form var svår att uppnå någon annanstans.
– Anledningen till att den här platsen dyker upp i mitt medvetande just nu handlar ju också om att vi lever i en värld där det är så mycket intryck och det händer så många omskakande saker runt omkring en. Det blir ju också lite en flykt från verkligheten att tänka på den platsen. Att söka sig till kärnan. Sedan kan man kan inte nog påminna om naturens närvaro och betydelse för människan. Allt vi gör är en del av den. Så på något sätt är den här utställningen en hyllning till det också.
