Med ett ben förankrat i hantverket och folkkonsten och ett stadigt fast i konsumtionskritikens mylla bygger Johanna Törnqvist inte bara ihop tradition och samtid, utan sätter också fingret på värderingen av vår tids material. Hon flirtar med folkdräkten och dess historia men går samtidigt emot den i ett gränsland mellan konsthantverk, slöjd, mode och konst. Johanna Törnqvist hittar i sitt arbete guldkornen i återbruket, i materialet som blivit över. Med hantverksskickligt utförande förvandlar hon det till något förädlat och vackert, ofta med eftertanke.
Johanna Törnqvists smycken och halskragar är exempelvis dubbla i sitt uttryck, på ytan är de vackra i hennes färgstarka folkloretappning. Men på djupet finns det något som ifrågasätter, kanske på grund av den något överraskande och ömsinta behandlingen av restbitarna som utgör materialet. Hennes idéer säger hon ofta börjar i just materialet; presentsnören, textilier, papper, spetsar. Eller varför inte packband, skumfolie, flaskskyddsnät, kaffepaket, chipspåsar och vaxduk.
I hennes senaste projekt Project Precious Trash tar hon steget till att ingå i den samtida diskussionen om vad vi använder oss av och hur vi ser på våra tillgångar. Även om konsthantverket tidigare utgått från ursprungsmaterialet; ullen, leran, träet, är det främst något annat samtidsmänniskan idag har en aldrig sinande tillgång till - skräp. I Project Precious Trash väcker Johanna Törnqvist tankar om konsumtion och hållbarhet och skapar på sitt skarpsynta sätt en för många provocerande kontrast mellan skräpets förgänglighet, sömnadsprecisionen och hantverkets beständighet.
Text: Frida Arnqvist Engström.