Under ett års tid, samlade och mätte Giorgia och Stefanie en viss typ av data om deras liv. De använde sedan datan för att varje vecka illustrera ett vykort som sedan lades på brevlådan i England respektive USA. Så småningom kom vykorten fram märkta av sin resa över havet genom en typ av ”slow data” överföring.
Genom att skapa och skicka datavisualiseringar med analoga istället för digitala medel gjorde de vad konstnärer har gjort i alla tider; att skissa och fånga essensen av livet som händer runt omkring dem.
Dataillustrationen visas på framsidan av vykortet, medan baksidan innehåller en instruktion till "hur man läser det" för att den andra ska förstå datainsamlingen och illustrationen.