Stadslek förr och nu

Gammal bild i svartvitt där en pojke leker på en flygplanspropeller.

Planera för lek

Staden har alltid byggts för och av vuxna. Historiskt sett har barn rört sig och lekt där de kunnat – utan anlagda lekplatser. Med biltrafikens framväxt under nittonhundratalet påverkades både barnens säkerhet och hur man planerade staden. Att anlägga lekplatser blev ett svar på den accelererande urbaniseringen. I vår samtid ser vi hur höga markpriser och nya planeringsideal driver fram stadsdelar där barns rörelsefrihet och behov av spännande lekmiljöer inte längre prioriteras.

Särskilda platser för barns lek började iordningställas redan i början av 1900-talet av både säkerhets och hälsoskäl. Lekplatser placerades i parkmiljö och blev viktiga samlingsplatser. I mitten av 1900-talet var Stockholms planering av parker och lekplatser världsberömd för att den var så progressiv och modern. Arvid Bengtsson, stadsträdgårdsmästare i Helsingborg 1951–1962, blev berömd både i Sverige och utomlands för att han lät bygga nyskapande lekplatser med bygglek och djurhållning. Sverige var vid denna tid ett föregångsland för barnvänlig stadsplanering. Bilfria stråk och rejäla grönytor med lekplatser var ett ideal för bostadsbyggandet. Detta planeringsideal levde kvar under det storskaliga bostadsbyggandet på 1960- och 70-talen, men både skalan och bristen på omsorg väckte kraftfulla reaktioner. Demonstrationerna för bättre lek och människovänligare planering blev tidvis våldsamma både i Sverige och Danmark. Aktivisterna spärrade av gator, rev stängsel mellan gårdar för större sammanhängande lekytor och körde in skrotbilar på skolgårdar för att ge barnen rymligare och roligare lekmöjligheter. Det påverkade stadsplaneringen i Sverige.

Det finns gott om forskningsresultat som visar hur viktigt det är att stadsmiljön ger plats för barns lek och självständiga rörelse. Det handlar inte bara om lekplatser – utan om parker och gröna stråk, om trafikplanering, bostadsgårdar och gårdar vid skola och förskola. Utomhuslek i varierad och rik lekmiljö stimulerar fantasin och lek i gröna miljöer gör är det lättare att leka tillsammans trots olika ålder, intressen och förmågor. Tyvärr används denna kunskap sällan i planeringen. Nya högexploaterade stadsdelar byggs ofta utifrån vuxnas perspektiv.

Planering av städer syftar till att ge alla människor en god livsmiljö – vuxna, gamla, barn och unga! Stöd för barns rättighet till lek och rörelse i sin vardagsmiljö finns i den nya arkitekturpolitiken ”Gestaltad livsmiljö” och av barnkonventionens nya status som lag.

Fördjupning

SLU – Landskapet i leken: En studie av utomhuslek på förskolegården

Bygglek

Stadsplanerare, själva uppvuxna på landsbygden, såg i början av förra seklet att stadsbarn sällan fick möjlighet att stöka och leka kreativt på de arrangerade lekplatserna. Som ett svar på detta utvecklade den danska landskapsarkitekten C.Th. Sørensen (1893–1979) en lekplats som skulle ge barnen maximal frihet inom ett avgränsat område. Han hade sett att barn som lekte utomhus gillade stökiga miljöer allra bäst.

På 1930-talet utvecklade Sørensen idéer för en skrotlekplats ”Skrammellegeplats” – en lekplats full av överblivet byggmaterial och skräp. En vuxen lekledare fanns på plats. En sådan lekplatsidé kom lägligt under krigsårens materialbrist. Under den tyska ockupationen öppnade en första bygglekplats i Emdrup, Köpenhamn. Emdrup blev kanske den enskilt mest revolutionerande händelsen inom lekplatsdesign under 1900-talet och besöktes av planerare från hela världen. Arvid Bengtsson, som var stadsträdgårdsmästare i Helsingborg 1951– 1962, besökte Emdrup och tog med sig idéerna tillbaka till Sverige.

Bygglekplatser fick stort genomslag i Sverige på femtio-, sextio- och sjuttiotalen. Idag finns bara en handfull av dem kvar trots att de beskrivs som välfungerande och populära. Orsaken till att de lagts ner kan vi bara spekulera i. Det kostar att ha anställda lekledare, men en viktigare anledning kanske är att oron för att utsätta barn för risker har ökat och att det råder oklarheter om vem som har ansvar ifall ett barn skadar sig under lek utomhus. En bygglekplats kan också se rörig och skräpig ut i en vuxens ögon. Sørensen beskrev byggleken som både det vackraste och fulaste han gett upphov till!

En bygglekplats är en levande och föränderlig plats. Lekledarnas eller pedagogernas lyhördhet inför barnens initiativ, förmågan att själva känna leklust och samtidigt vara vuxna ledare är avgörande. Bygglek är ett intuitivt sätt att samarbeta med andra, att följa sina idéer och förverkliga dem med vuxnas stöd. Det är en lekplats med närmast outtömliga möjligheter. Byggleken föddes i Skandinavien, men är idag mera blomstrande i Storbritannien och Japan.

Fördjupning

SLU Tankesmedjan Movium – Bygglekplatsen: En möjlighet idag

Gårdar på förskola och skola

Förskolegården och skolgården är idag viktigare än någonsin för barns lek. Parker, bostadsgårdar och skolgårdar krymper när städerna förtätas. Det innebär att de platser där barn kan leka spontant blir färre. Man kan faktiskt påstå att barns möjligheter till lek på egen hand utomhus är hotad, dels på grund av förtätning men också genom allt mer vuxenkontroll över barns liv, var de är och vad de gör. Föräldrar har blivit mer oroliga. Inte bara för att trafiken ökar utan också för att tilliten till andra människor har minskat generellt i samhället. Förskolegården och skolgården blir då, för många barn, den enda plats där de kan leka och röra sig fritt.

Boverket är den myndighet som bevakar och tolkar lagstiftningen kring samhällsplanering och byggande. De rekommenderar i sin vägledning från 2022 att skolgården ska ha en yta som motsvarar fyrtio kvadratmeter per barn i förskolan och trettio kvadratmeter i grundskolan. En förskolegård behöver vara minst 6 000 kvadratmeter stor och en skolgård minst 10 000 kvadratmeter för att den ska kunna rymma de funktioner och den variation det växande barnet behöver. Måtten är baserade på både kunskap om barns lek- och rörelsebehov och på erfarenhet av slitage. På en gård slits växter som träd, gräs och buskar särskilt hårt. Det beror på att barn tycker om att leka där. Är gården för liten klarar sig inte växterna och ofta blir den istället klädd med gummimattor, konstgräs eller asfalt. Kommunerna bestämmer själva vilka egna krav de ska ställa på gårdsytorna i sin kommun.

En tillräckligt stor gård är inte allt. Men tillräckligt utrymme är en förutsättning för att rymma lustfyllda, stimulerande och utmanande platser för lek. Forskning visar att en bra gård ska vara varierad och ha mycket grönska och löst material att bygga och leka med. Det behövs utmaningar och höjdskillnader. Helst ska det både finnas platser där vuxna finns närvarande och platser där man kan vara för sig själv och känna sig ”långt borta”. En väl utformad skolgård ger också bättre möjligheter för pedagoger att använda sig av utemiljön som ett komplement till klassrumsundervisning. Lärandet gynnas när flera sinnen är aktiva.

Förskolegårdar och skolgårdar är offentliga platser i Sverige. De är alltså öppna för allmänheten även om de under dagen är en plats för pedagogisk verksamhet. När skoldagen är slut kan gården fungera som barnvänliga platser för de barn och unga som bor runt skolan.

Hur mycket mark som behöver avsättas för gårdar på förskola och skola är ett hett debattämne. Särskilt ifrågasatt är behovet av mark i storstädernas centrala delar där marken betingar ett högt pris som kommunerna vill dra nytta av genom att sälja och bygga. Att leva upp till Boverkets rekommendation är svårt i redan färdigbyggda stadsdelar. När nya stadsdelar planeras finns möjligheten; då är det kommunens egna riktlinjer som styr. För att klara den svåra ekvationen placeras ibland lekgårdar på tak och nya förskolor och skolor placeras intill parker som förväntas användas i verksamheten. Boverket slår fast att sådana lösningar kan vara ett komplement till en egen gård – men att de inte ersätter den. Lekvärdet och tillgängligheten är inte densamma i en offentlig park som på en egen gård. Det blir också lätt intressekonflikt mellan allmänheten som vill använda parken på sitt vis och barnen och skolverksamheten som har andra behov. En annan konflikt som kan uppstå är vem som betalar för det slitage som uppstår när barn dagligen leker och använder en park.

Brist på tillräckligt stora och goda lekmiljöer kommer på sikt att påverka barns och ungas hälsa och välbefinnande. Folkhälsomyndigheten varnar redan nu för stigande ohälsotal med bland annat övervikt och diabetes. Många barn och unga sitter stilla alldeles för mycket. Att självständigt kunna ta sig till skolan, ha tillgång till platser för spontan utelek och att ha rymliga och varierade förskolegårdar och skolgårdar är alltså mycket viktigt. Finns det plats att springa och röra sig under skoldagen kan skolgården täcka så mycket som en tredjedel av barnens dagliga rörelsebehov.

Fördjupning

Boverket – Skolgårdarnas ytor fortsätter att minska

Boverket – Utveckla förskolors och skolors fysiska miljö för att lyfta hela samhället

SLU – Rum för skolans utemiljö – Fördjupad analys kring yta för förskolegård och skolgård

White Arkitekter – Förskolegårdens friyta i förhållande till naturliga material

Folkhälsomyndigheten – Vår livsmiljös betydelse för en god och jämlik hälsa

Lekplatser med tema

I mitten av nittiotalet ville Malmö stads dåvarande stadsträd- gårdsmästare Gunnar Ericson se över stadens lekplatser. Malmö hade då slitna och likformiga lekplatser som bestod av gungor, klätterställning, sandlåda och rutschkana omgivna av grus. Det behövdes en förnyelse. Att bygga lekplatser utifrån olika teman var en ny idé som lanserades i samband med en omfattande lekplatsanalys och ett heltäckande lekplatsprogram. Konceptet temalekplats har sedan dess spridit sig och utvecklats till att betyda platsspecifik lekplatsdesign med tematiskt innehåll.

De första temalekplatserna som ritades experimenterade med gränserna för vad en lekplats kan vara. På Djungellekplatsen i södra Malmö undersökte man om det var möjligt att utforma en lekplats där barn fick leka i buskarna, något barn ofta vill men ibland förbjuds att göra. Med stöd i temat ”djungel” provades en ny idé: lekplatsen som en busk- och trädplanterad plats där barn själva fick göra gångar, leka fritt och skapa sina egna lekvärldar. Stadsdelen där djungellekplatsen skulle anläggas bestod av villabebyggelse med små trädgårdar. En vildare lekplats kunde då erbjuda barnen något de inte hade tillgång till hemma.

Temalekplatser har kommit att fungera som utflyktsmål, både för förskolor och för allmänhet. Det är bra eftersom barn och familjer från olika stadsdelar träffas med barnens lek som gemensamt intresse. Om man ser till barns vardagslek är dock sammanhängande gröna och bilfria områden i de egna kvarteren och den egna stadsdelen viktigare.

Under de senaste åren har nya begrepp introducerats för att beskriva lekmiljöer som inte är planlagda lekplatser. ”Lekstråk” innebär att lek och rörelse planeras in längs en park eller gatusträcka i stadsmiljön. Begreppet ”lekotop”, som ligger nära begreppet ekotop, kan sägas vara barnens (l)ekosystem; ett lekområde som anläggs av naturmaterial i samklang med natur eller planteringar.

Lekplatsen tycks vara på väg att utvecklas åt två skilda håll. Å ena sidan åt alltmer påkostade och platsspecifika lekplatser med teman. Å andra sidan provas hur leken och lekredskapen kan integreras både i gatumiljö och naturmiljö.

Fördjupning

SLU – Lekotop i teori och praktik - forskning om barns lek i naturmark

Helsingborgs lekplatser och skolgårdar

Helsingborg har en stolt tradition av att värna barns lek. Genom nydanande bygglekplatser som blomstrade under femtio- och sextiotalen har staden väckt ett internationellt intresse.

Kommunen har under årens lopp haft flera lekplatsprogram som alla speglat ambitionerna från sin tid. År 1999 gjordes en inventering av stadens lekplatser och en handlingsplan togs då fram för att säkra Helsingborgs lekplatser enligt den nya standarden som trädde i kraft år 2000. Upprustningar och säkerhetsanpassningar av Helsingborgs lekplatser genomfördes sedan kontinuerligt fram till 2012. Under denna period rustades många lekplatser upp varje år – men samtidigt lades ungefär 25% av lekplatserna ner. Sedan 2016 har Helsingborg en lekstrategi som syftar till att utveckla stadens lekplatser med fokus på lekvärde, delaktighet, tillgänglighet och hållbarhet.

Helsingborg har idag strax över 200 lekplatser. De är uppdelade i kategorierna närlekplats, som är mindre lekplatser för de barn som inte kan ta sig så långt själva, områdeslekplats som har fler lekmöjligheter för de barn som kan röra sig en bit hemifrån, och utflyktslekplats. På utflyktslekplatserna ska man kunna vistas och leka en längre stund och de ska locka barn och vuxna att besöka andra delar av staden än den där man själv bor. På så sätt vill man bidra till att skapa nya möten mellan människor som bor i olika stadsdelar. Lekplatsen förväntas bli en socialt utjämnande plats. Lekplatserna betraktas även som gröna resurser i en allt tätare stad. Genom att använda markmaterial som släpper igenom vatten och utforma ytan så den kan ta emot stora regnmängder bidrar lekplatserna till att göra staden hållbar och klimatanpassad.

En viktig anledning till att lekplatser ska finnas nära alla barns bostad i Helsingborg är att de ökar den fysiska aktiviteten. Forskning visar att en fysiskt aktiv barndom skapar större chanser att vara fortsätt fysiskt aktiv som vuxen. Målsättningen är att lekplatserna ska vara utformade på ett sätt som gynnar nyfikenhet och jämlikhet och balansera utmaning mot säkerhet.

Ett nytt initiativ för att främja rörelse i alla åldrar är det nyanlagda lekstråket som löper mellan stadsdelarna Drottninghög och Fredriksdal. Lekstråket är 800 meter långt och binder samman två populära utflyktslekplatser, ”Prinsessor och drakar” och ”Dinosaurielekplatsen”. Här flyttar leken ut från lekplatsen och tar plats i stadsmiljön och binder samman skolor och stadsdelar på ett nytt och lekfullt sätt som kan tilltala alla åldrar. Drivkraften att skapa lekmiljöer i hela staden drivs av insikten att barn och unga generellt rör sig alldeles för lite idag. En grupp som särskilt bör prioriteras är flickor i tonåren som rör sig minst av alla.

De barn som bor i Helsingborg har bjudits in att påverka teman och utformning av de två nya utflyktslekplatser som byggts till expot H22. Djungellekplatsen i Oceanhamnen är resultat av barnens val, liksom Dinosaurielekplatsen på Fredriksdal.

För att kommunens tjänstepersoner ska få kontakt med lekexperterna, det vill säga barnen själva, används olika metoder. Att fråga barnen hur och var de vill leka har stöd i barnkonventionens artikel 12. Den slår fast att barn har rätt att säga sin mening om saker som berör dem. Genom anpassade dialoger, där barn både med och utan ett utvecklat talspråk kan delta, fångar man upp barns önskemål och idéer. Kommunens tjänstepersoner har också gett sig ut på turné till olika lekplatser och genom samtal och bilder lyssnat in vad barn tycker är roligast, hur de skulle vilja kunna leka och röra sig. I detta arbete har tjänstepersonerna uttryckt hur viktigt det är att den vuxna håller sig utanför och släpper fram barnens egna tankar och idéer.

Ett annat sätt att göra barnen till medskapare i lekplatsbyggandet är det digitala verktyget Pladdra. Genom en app med ett AR-verktyg kan barnen prova olika utrustning direkt i en förstärkt verklighetsbild. Pladdra visas här intill på lekplatsen i Slottshagen på torsdagar under expot.

Helsingborgs kommuns riktlinjer (2018) för gårdar på förskola och skola följer de kvalitetsrekommendationer som beskrivs i Boverkets vägledning, men har lägre krav på gårdsyta. Kvaliteterna handlar om var i stadsmiljön förskola och skola placeras och beskriver vilka lekvärden och pedagogisk verksamhet som skall rymmas. Helsingborgs kommun rekommenderar att gårdar vid förskola är 25 kvadratmeter per barn och har en sammanhängande lekyta på minst 3 000 kvadratmeter. För grundskolegårdar rekommenderas att gården är 15 kvadratmeter per barn, med en minsta sammanhängande yta på 3 000 kvadratmeter.

Fördjupning

Helsingborgs kommun – Livskvalitetsprogram 2016–2024: Styrdokument för hållbar utveckling
Helsingborgs kommun – Pladdra – en dialogplattform i AR-format
Helsingborgs kommun – Riktlinjer för skolgårdar och förskolegårdar