Som i alla tider är dagens arkitektroll formad av den samtida tekniskautvecklingen och förståelsen. Vi har gjort en resa från the master builder som verkade och kommunicerade direkt på byggplatsen med en djup kunskap om hantverket, till modernisternas strävan av effektivitet och rationalisering. Produktionen flyttades bort från byggplatsen och in i fabriken, därmed minskade även insynen, kunskapen och närheten till tillverkningen för arkitekten. Det växte fram en era av att planera först och utföra sedan. Och arkitekten fastnade i planera. Vi ritar idag främst statiska ritningar med hårda streck och fasta dimensioner. Vi förmedlar den geometri byggnaden ska ha när den står klar.
Vi står inför ett nytt språng av teknisk utveckling. Den här gången handlar det om digitalisering, robotisering och artificiell intelligens. Precis som tidigare kommer även detta språng påverka och förändra vår roll som arkitekter. Den utvecklingen som nu sker handlar till stor del om att bryta barriären mellan att planera först och göra sedan. Saker och ting i vår omgivning blir smarta - får sensorer, känner av, reagerar och anpassar sig. Ord som feedback, iteration och prototyp blir allt viktigare. Det har vuxit fram en förståelse för att det bästa resultatet kanske inte är det som planeras noggrannast, utan som får testas, utvärderas, påverkas av och förändras tillsammans med användarna. Vi ser det tydligt i mjukvaruutveckling, men ännu sällan i fysiska produkter och miljöer.
Inom robotiken är fokus idag på samarbetande robotar, samverkan med människor och att vara responsiv till sin omgivning. De nya robotarna är enkla att programmera och jämfört med tidigare är de bättre anpassade för att skapa eller vara del i en varierad och platsspecifik arkitektur. På universitet och arkitektskolor världen runt ser vi också robotik bli allt mer integrerat i arkitekturforskning och utbildning. Många nyutbildade arkitekter har förståelse för och kontroll över en digital process från skiss till tillverkning, och visar vägen för att arkitekten kan ta en större roll med hjälp av digitalt stöd. Med kunskap och kontroll över hur tillverkningen går till, får vi också en större kontroll över kostnad, risk och hur det vi gestaltar faktiskt kommer att fungera.
När modernisten drömde om byggnaden som en maskin är vi nu på väg motatt förstå byggnaden som en organism. Ett ekosystem av funktioner och processer som känner av behov och förutsättningar - reagerar, justerar, förändrar och anpassar. Där datorer och robotar integreras i byggnaden och blir ett med arkitekturen. Den binära indelningen mellan att planera och utföra bryts och istället möjliggörs ett kontinuum av pågående processer. Kanske ser vi framöver byggnader som bygger sig själva efter behov - på säsongsbasis, på veckobasis, eller kanske till och med varje dag. För att förstå och förmedla en sådan byggnad behövs andra redskap än den klassiska ritningen, vi behöver istället förmedla en logik och en process – ett recept.
Och här sker även en förflyttning av arkitektens roll. Fokus skiftar från att kommunicera hur den byggda miljön ska se ut när den är färdigbyggd, till att ta fram hela den digitala process som skapar arkitekturen. Vi kan åter igen komma nära hur byggnader materialiseras, men även hur de fortlever, vilka känselspröt de ska ha, och hur och när den ska justera, förändra och anpassa sig. Då lever arkitekten i symbios med sin byggnad under hela dess livstid.
Petra Jenning
Arkitekt SAR/MSA, partner och Innovationsledare på FOJAB