Barns rätt till lek
Barnkonventionen
FN:s konvention om barnets rättigheter, populärt kallad barnkonventionen, är ett rättsligt bindande internationellt avtal. I konventionen slås det fast att barn är självständiga individer med rättigheter, inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar. Samtidigt poängteras att barn är i behov av vuxnas skydd och omvårdnad.
Konventionen innehåller 54 artiklar som alla är lika viktiga och som tillsammans utgör en helhet. Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling 1989 och blev en del av den svenska lagstiftningen 2020. Barnkonventionen är formulerad så att den gäller alla barn i världen. Det krävs att varje land tolkar och skapar rättspraxis kring artiklarna om skrivningarna ska få genomslag och göra skillnad.
Barnkonventionen kan vara en ingång till barnvänlig planering för dem som planerar staden. Barns rättigheter till goda platser för lek har hittills inte varit ett argument i debatt om stadsbyggnadsideal och förtätning. Istället betraktas barn ofta som ett särintresse som man inte tar hänsyn till förrän andra planeringsförutsättningar tillgodosetts. Trafik och tillgång till parkering, till exempel, prioriteras ofta högre än att barn får en sammanhängande och trygg skolväg.
När platser för barn planeras och utformas är artikel 12 och 31 särskilt intressanta. I artikel 12 beskrivs barns rätt att bilda sig en egen uppfattning, att fritt uttrycka sina åsikter och att bli lyssnade på utifrån sin ålder och mognad. Artikel 31 har ofta kallats den bortglömda artikeln. I den uttrycks barnets rätt till vila och fritid, till lek, rekreation och deltagande i ett kulturellt och konstnärligt liv.
Barnkonventionen säger ingenting om platsen för lek. Men med den kunskap som finns idag om hur viktig utomhuslek är för både fysisk och psykisk hälsa borde den prioriteras högre i planeringen. Prejudicerande rättsfall kommer i framtiden att visa hur barnets rättigheter till lek vägs mot andra intressen.
Utformning av lekplatser och planering för att tillgodose barns behov av lek och rörelsefrihet i vardagen styrs av flera olika lagstiftningar. Ofta finns det också lokala styrdokument i kommunen om exempelvis planering av grönska, trafik och säkerhet.
Fördjupning
Barnombudsmannen – Barnkonventionen
Boverket – Lagar och andra regler som påverkar barns och ungas fysiska skol- och förskolemiljöer
Barnpostkontor i samband med trafikskola på Trädgårdsföreningen, maj 1960. Fotograf: Bertil Samuelsson, från Postmuseums arkiv.
Hur beskriver FN lek?
Som stöd för tolkning av artikel 31 har Barnrättskommittén publicerat en så kallad allmän kommentar nr 17. I den beskriver Barnrättskommittén lekens fria väsen och framhåller lekens betydelse för varje barn. Sammanfattat beskrivs lek så här:
"Barns lek omfattar alla beteenden, aktiviteter eller processer som initieras, kontrolleras och struktureras av barnen själva. Lek äger rum närhelst och var helst tillfälle ges. Omvårdare kan bidra till skapandet av miljöer där lek äger rum, men lekandet i sig självt är inte obligatoriskt, utan drivs av inneboende motivation och utförs för sin egen skull snarare än som ett medel att nå ett mål. Lek innefattar självbestämmande samt fysisk, psykisk eller emotionell aktivitet, och kan ta sig oräkneliga former, antingen i grupp eller individuellt. Dessa former förändras och anpassas under barndomens gång. Nyckel egenskaperna i lek är nöje, ovisshet, utmaning, flexibilitet och ickeproduktivitet. Tillsammans bidrar dessa faktorer till njutningen i leken och därmed till motivationen att fortsätta leka. Lek anses ofta inte vara nödvändig, men kommittén framhåller återigen att det är en grundläggande och livsviktig dimension av barndomens nöje, samt en avgörande del av den fysiska, sociala, kognitiva, emotionella och andliga utvecklingen."
Artikel 12 & 31
För barns lek är artiklarna 12 och 31 i barnkonventionen särskilt viktiga.
Artikel 12:
Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i för hållande till barnets ålder och mognad.
Artikel 13:
Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till barnets ålder och rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet.
Konventionsstaterna ska respektera och främja barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet och ska upp muntra tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter till kulturell och konstnärlig verksamhet samt rekreations och fritidsverksamhet.